Lögner och ljug
Det var när jag sa till min vän att jag skickat iväg ett paket som jag faktiskt aldrig hade skickat (tanken var ju att jag skulle skicka det, samma dag) sen så glömmer jag att skriva postnr i all stress !!! Paketet har ännu inte kommit fram! (Hon bor dessutom utomlands) Det var ju såklart ba att erkänna min lögn. Pinsamt!
Det gjorde jag och hon förstod mig för hon är så god och snäll hela hon. Jag känner mig så hemsk. Jag hade gått och dragit på det förlänge att skicka iväg det, sen började jag skämmas över det och drog till med en lögn.
Så blev det helt fel och nu har jag dåligt samvete för hela situationen. Jag hatar lögner! Dem är inte bra. Jag blir själv besviken när någon ljuger för mig. Eller om jag hör att någon ljuger för någon annan. Det blir så jobbigt när man måste reda ut allt som hänt efteråt. Undrar varför man väljer att ljuga ibland egentligen? Som i mitt fall, jag kunde ju helt klart sagt att jag skickar det senare idag! Men jag valde att ljuga, i det här fallet för att det blev bättre för henne att få höra att jag skickat det redan, och för att det fick mig att låta mer sjysst, tror jag. Det var inte så genomtänkt alls, för då skulle jag nog inte äns ljuga. Det vara blev så...
När ljög du senast?
Berätta!
*Jag fattar inte varför texten blir såhär spegelvänd ... hmm kanske byter blogg snart. Denna är så svår att skriva i
