jennieeelisabeth.blogg.se

I lördags åkte jag för att hämta hem min stora grabb på Arlanda. Arn som jag kallar det. Det är så himla kul varenda gång han varit borta och kommer hem igen. Vi gjorde lite kvällsmackor och te och jag och Jorge fick höra honom berätta om allt i Irland. Det blir skratt och prat och frågor mm, det känns mysigt att få ha den stunden. Det enda TV program jag följer är Så mycket bättre och det missade jag då. Jag såg det nu och blev full i tankar. Ljuset och fokus var på avlidne Freddie wadling.
Han gick bort under inspelningarna... det gjorde att programmet blev lite speciellt. En tom stol bara, där han skulle ha suttit...
De berättades att han blev mobbad i skolan. Så illa att han helt slutade prata i 7 år! 7 år av tystnad och tankar. Det gjorde mig ledsen i hjärtat att höra det. Hur är det möjligt att vissa passar in och får massvis av vänner och andra inte? Är vi så ytliga och kalla, vi människor? Hur som helst så viste jag inte mycket om den mannen i rampljuset.... Freddie ... men han hade en snäll röst och jag blev verkligen berörd av saker han berättade. Tillsisst så sjöng alla deltagarna en fin låt tillsammans för att hylla honom.
Texten där var så fin och ja... mina tårar rann då...

Det kunde vara värre, kan alltid vara värre Tänk på det
Om det är svårt, kan det alltid bliva bättre Tänk på det
Om tåget står still, har det bara stannat till vid en station
Det kommer att bli bra, nu kan det bara bliva bättre tänk på det

Och just som man har vant sig, just som man trott man lärt sig slår det till
Just som man slappnar av, försiktigt slappnar av, slår släggan till
När man med säkerhet i steget, tar steget ut på nåt som inte bär
Man tror att man är säker men säker blir nåt man aldrig är

Nu lyfter vi från marken, nu stiger vi och stiger på håll ser allting enkelt ut ett tag
nu lyfter vi från marken och lutar oss tillbaka, tar dagen som den kommer,
andetag för andetag

vem vet hur många liv, vem vet hur många släkten, före dig
man känt som du gör nu, man känt precis som du, gör nu
Om nån av dem lagt ner, om någon av dem tröttnat bara en
hade släktet slutat tvärt för länge, länge sen

inget som dem säger om oss är sant, det är inte vi
det där är ingen bild som vi känner igen oss i
vårt liv var inte alls, tänkt som industri och tappar inte lätt all denna tyngd och energi

Nu lyfter vi från marken, som vi alltid velat göra vi som trodde allt var kört, fick bonustid
Vi fick tillbaks från skatten, fick ärva någon vän vi glömt
värmda utav solen vaggade av vinden hållna utav våren, ända in i sommaren


Det är så coolt med musik. Det kan få vem som helst att lyssna och vem som helst att känna något. Det kan ta med tankarna bort, eller till dig. Från glad till sorgsen eller från sorgsen till glad. Gamal som ung, alla gillar musik.

Godnatt alla små "fluffy clouds"